Sanitär olägenhet – vad betyder det?
”Sanitär olägenhet” är det äldre eller vardagliga uttrycket. Det juridiskt aktuella begreppet är olägenhet för människors hälsa, som började användas när miljöbalken ersatte hälsoskyddslagen. Skillnaden är främst språklig och lagteknisk – bedömningen handlar fortfarande om störningens möjliga påverkan på människors hälsa. Se Riksdagens proposition om följdlagstiftningen till miljöbalken.
Sanitär olägenhet betyder i vardagligt språk en störning som kan påverka människors hälsa. Det juridiska uttrycket är olägenhet för människors hälsa. Enligt 9 kap. 3 § miljöbalken är det en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka människors hälsa menligt, fysiskt eller psykiskt och som inte är ringa eller helt tillfällig. Definitionen finns i miljöbalken (1998:808) hos Riksdagen.
Störningen behöver normalt ha en viss varaktighet. Den ska pågå sammanhängande eller återkomma. Små eller helt tillfälliga störningar omfattas normalt inte. Bedömningen görs utifrån medicinska och hygieniska överväganden, inte utifrån ekonomiska eller tekniska hänsyn. Det betyder att exempelvis kostnaden för att åtgärda ett problem inte avgör om störningen kan vara en olägenhet för människors hälsa.
Begreppet kan därför användas om förhållanden i en bostad eller annan miljö som riskerar att påverka hälsan. Exempel är fukt, mögel, buller, dålig inomhusluft, besvärande lukt, olämplig temperatur, radon, drag, luftföroreningar, ohyra och andra skadedjur. Folkhälsomyndigheten beskriver reglerna om hälsoskydd.
Sanitära olägenheter i en lägenhet
I en lägenhet kan problemet sitta i själva byggnaden, i installationerna eller i den gemensamma boendemiljön. En bostad ska ge betryggande skydd mot bland annat värme, kyla, drag, fukt, buller, radon och luftföroreningar. Den ska också ha tillfredsställande luftväxling, dagsljus och uppvärmning samt möjlighet till god personlig hygien och vatten i erforderlig mängd och av godtagbar beskaffenhet.
Vanliga exempel på sådant som kan behöva utredas är:
- fukt eller mögel i väggar, tak eller andra byggnadsdelar
- återkommande besvärande lukt
- bristfällig ventilation eller dålig inomhusluft
- störande buller från installationer, verksamheter eller andra källor
- för låg eller för hög temperatur inomhus
- radon, luftföroreningar eller återkommande drag
- ohyra och andra skadedjur
- problem med vatten, avlopp eller läckande installationer.
Att ett problem finns innebär inte automatiskt att det juridiskt är en olägenhet för människors hälsa. Kommunen behöver bedöma störningens art, varaktighet och möjliga hälsopåverkan. Bostäder ska samtidigt användas så att olägenheter inte uppkommer och hållas fria från ohyra och andra skadedjur.
Vem ansvarar för en sanitär olägenhet?
Miljöbalken anger att ägaren eller nyttjanderättshavaren ska vidta de åtgärder som behövs för att hindra att olägenheter uppkommer eller för att undanröja befintliga olägenheter. I bostäder är fastighetsägaren normalt ansvarig för byggnadsrelaterade problem, eftersom ägaren oftast har den faktiska rådigheten att påverka eller ändra byggnaden.
| Boendeform eller situation | Vem du normalt kontaktar först | Vem utövar tillsyn |
|---|---|---|
| Hyresrätt | Hyresvärden eller fastighetsägaren | Kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd |
| Bostadsrätt | Bostadsrättsföreningen eller den som ansvarar för problemet | Kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd |
| Problem som orsakas av den boende | Den boende behöver medverka till att problemet hindras eller undanröjs | Kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd |
För bostadsrättshavare gäller dessutom att lägenheten ska användas så att omgivningen inte utsätts för störningar som kan vara skadliga för hälsan eller försämra bostadsmiljön mer än vad som skäligen bör tålas enligt 7 kap. 9 § bostadsrättslagen. En hyresgäst ska meddela hyresvärden genast om en skada eller brist måste avhjälpas skyndsamt för att en allvarlig olägenhet inte ska uppstå. Andra skador eller brister ska meddelas så snart det kan ske. Se jordabalken och bostadsrättslagen.
Vanliga orsaker till sanitära olägenheter
Fukt och mögel kan uppstå efter läckor, brister i konstruktionen eller problem med ventilationen. Dålig luftväxling kan samtidigt bidra till instängd luft och fuktproblem. Läckande rör, avloppsproblem och bristande vattenförsörjning kan påverka både byggnaden och hygienen.
Störningen kan också komma från omgivningen. Buller, besvärande lukt, rök, skadedjur eller olämplig temperatur är exempel på faktorer som kan behöva bedömas. Det avgörande är hur störningen faktiskt påverkar boendemiljön och om den kan påverka människors hälsa enligt en medicinsk eller hygienisk bedömning.
Förebyggande arbete ligger därför nära det praktiska fastighetsunderhållet: ventilation, vatten, avlopp, uppvärmning, fuktskydd och skadedjurskontroll behöver hanteras när brister upptäcks. Fastighetsägaren ska också kunna vidta åtgärder för att förhindra att problemen uppkommer eller för att ta bort dem när de redan finns.
Så anmäler du en sanitär olägenhet
Börja med att kontakta fastighetsägaren eller hyresvärden skriftligt. Beskriv vad som har hänt, var problemet finns och be om att det utreds och åtgärdas. Spara meddelandet och svaret. Vid en brist som behöver avhjälpas skyndsamt bör hyresgästen meddela hyresvärden omedelbart.
Dokumentera störningen medan den pågår. Skriv ned:
- adressen och vilken del av bostaden eller fastigheten det gäller
- vad störningen består av
- när den började och hur ofta den återkommer
- vilken påverkan den har på boendemiljön eller hälsan
- när du kontaktade hyresvärden, fastighetsägaren eller föreningen och vad som hände därefter.
Fotografier, filmer, lukt- eller bulleranteckningar och kopior av tidigare felanmälningar kan göra händelseförloppet tydligare. Håll dokumentationen saklig och ange datum för varje kontakt.
Om problemet inte åtgärdas kan du föra ärendet vidare till kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd. Det är kommunen som ansvarar för tillsynen av bostäders hälsoskydd. I Folkhälsomyndighetens vägledning om tillsynsärenden framgår vilka uppgifter som är relevanta i en anmälan.
Vad ska en anmälan om sanitär olägenhet innehålla?
Vilka uppgifter kommunen kräver och om kommunen tar ut en tillsynsavgift varierar lokalt. En anmälan blir ändå tydligare om den innehåller adress, en konkret beskrivning av störningen, datum och hur ofta den återkommer, eventuell påverkan på hälsan samt kopior av tidigare kontakter och felanmälningar. Det finns ingen generell nationell handläggningstid för sådana ärenden; tiden beror på kommunen och omständigheterna i ärendet.
Vad kan kommunen göra?
Miljö- och hälsoskyddsnämnden har tillsynsansvaret, medan kommunens miljö- och hälsoskyddskontor normalt sköter det praktiska arbetet. Nämnden kan rikta ett tydligt och preciserat föreläggande till den som faktiskt och rättsligt kan åtgärda problemet, vilket inte alltid är fastighetsägaren. I vissa fall kan föreläggandet förenas med vite, men det är inte en automatisk följd av varje anmälan. Naturvårdsverket beskriver reglerna om vite och andra ingripanden.
Det är den ansvariga aktören som behöver vidta åtgärderna. För en fastighet är det normalt fastighetsägaren, men ansvarsfördelningen kan bero på vem som har rådighet över den aktuella störningen. Ett kommunalt tillsynsbeslut kan överklagas till länsstyrelsen och därefter till mark- och miljödomstolen. I vissa fall kan Mark- och miljööverdomstolen pröva frågan, men prövningstillstånd kan krävas. Se Sveriges Domstolars information om överklagande enligt miljöbalken.
En hyresgäst kan ha rätt till skälig hyresnedsättning när lägenheten är i bristfälligt skick. 12 kap. 11 § jordabalken gäller bland annat brister vid hyrestidens början, medan 12 kap. 16 § gäller vissa brister som uppkommer under hyrestiden. Rätten till nedsättning och storleken bedöms i det enskilda fallet; det finns ingen generell procentsats. Se jordabalken hos Riksdagen och Högsta domstolens avgörande om hyresnedsättning.
Förebygg problem i boendemiljön
Fastighetsägare och bostadsrättsföreningar kan minska risken för sanitära olägenheter genom att reagera tidigt på läckor, fukt, lukt, skadedjur och brister i ventilation eller uppvärmning. Kontroller och genomförda åtgärder bör dokumenteras, så att återkommande problem kan följas upp.
Den boende bör felanmäla brister så snart de upptäcks, vädra och använda bostaden enligt fastighetens anvisningar samt ge tillträde när en utredning eller reparation ska genomföras. Vid akuta läckor eller andra skador som kan förvärras ska hyresvärden kontaktas omedelbart.
Vanliga frågor
Vad är sanitär olägenhet enligt lag?
Det juridiska uttrycket är ”olägenhet för människors hälsa”. Det betyder en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka människors hälsa menligt, fysiskt eller psykiskt. ”Sanitär olägenhet” är ett vanligt vardagligt uttryck för samma typ av problem.
Är ”sanitär oangelägenhet” rätt stavning?
Nej. ”Sanitär oangelägenhet” är en felskrivning. Skriv ”sanitär olägenhet” i vardaglig text eller ”olägenhet för människors hälsa” när du vill använda det juridiska begreppet.
Vem anmäler jag en sanitär olägenhet till?
Kontakta först hyresvärden, fastighetsägaren eller bostadsrättsföreningen och dokumentera kontakten. Om problemet inte åtgärdas kan du anmäla det till kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd.
Kan mögel eller buller i en lägenhet vara en sanitär olägenhet?
Ja, fukt, mögel och buller är exempel på störningar som kan omfattas. Kommunen bedömer det enskilda fallet utifrån störningens varaktighet, omfattning och möjliga påverkan på människors hälsa.
Vad händer efter en anmälan?
Kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd har tillsynsansvaret, medan miljö- och hälsoskyddskontoret normalt utför det praktiska arbetet. Kommunen kan begära uppgifter, kommunicera klagomålet till den som kan åtgärda störningen och vid behov inspektera eller utreda förhållandena. Om åtgärder behövs kan kommunen besluta om ett tydligt och preciserat föreläggande till fastighetsägaren eller annan ansvarig aktör. Beslutet kan överklagas enligt den ordning som gäller för kommunala tillsynsbeslut.
Vad den här sidan inte svarar på. Artikeln avgör inte om just din störning juridiskt är en olägenhet, vilket ansvar som gäller i ditt enskilda avtal eller om du har rätt till hyresnedsättning eller ersättningsbostad. Det bedöms utifrån omständigheterna i fallet av ansvarig aktör, kommunen eller domstol.